Starterkit – Bygg din race Miata på en vecka!
Då det byggs Miator för banbruk för fullt runt om i landets garage denna vinter tänkte jag dela med mig lite av mina erfarenheter. Själv byggde jag racebil av min ”gröna” under en intensiv vecka i början av augusti 2007. Ni som följt mig vet att det berodde på kraschen med den röda inför Svenkt Sportvagnsmeeting på Knutstorp. Att bygga tävlingsbil på en vecka är med andra ord inget jag rekomenderar. Ännu (januari 2008) återstår många månader till första start så det finns tid att i lugn och ro preparera bilen inför första start.
När ändå alla racedelar strippats från den röda kunde jag inte låta bli att plocka ihop mitt starterkit på garagegolvet för en bild. En fråga som ofta förekommer är just: Vad behöver man för att börja tävla. Svaret ser du på bilden ovan. Låt oss titta lite mer i detalj på de olika delarna till min bil.
Säkerheten främst – Det allra första man börjar med till sin race Miata är givetvis säkerhetsutrustningen. För att köra i Roadsport krävs en störtbåge bakom förarplatsen med 2 stöttor bakåt. Störtbågen i min bil är tillverkad av Competition Cars i Lund. Tillsammans med Johnny Thorsén som är besiktningsman för SBF i södra Sverige gick vi igenom infästningspunkterna för att de skulle bli så bra som möjlgt samt att bågen skulle bli godkänd vid en vagnboksbesiktning. Mer om montering av bågen samt vart du vänder dig om du vill köpa en likadan båge finner du under avsnittet om störtbåge här på min hemsida.
Andra viktiga säkerhetsdetaljer är en riktig racingstol samt ett 6-punktsbälte. Stolen jag valt är en Sparco Rev glasfiberstol. Det är en av de smalaste stolarna på marknaden vilket är en fördel då Miatans förarplats är smal och det är lite trixit att över huvud taget få plats med en riktig racingstol. Mer om monteringen av stolen kommer jag till i avsnittet om bygget av själva bilen.
Bältet är även det ett Sparco. Nja det tillverkas faktiskt av Sabelt även om det är Sparco logga på det. Hur som helst är mitt råd att alltid välja ett 6-punktsbälte (med grendel) även om reglementet säger minst 4-punkt. För det första är det mycket bekvämare då det sittet på plats bättre. Ett fyrpunkt har tendens att dra upp midjedelen som då kan hamna över mjukdelar i magtrakten. Något som kan vara direkt livsfarligt vid en olycka. 6-punktsbältet hålls på rätt plats så att midjedelen sitter över höftbenet och ger ett bra skydd. Hur bältet är monterat kommer även det i byggavsnittet.
När säkerheten är tillgodosedd handlar det om att se över väghållningen. Även om Miatan är känd för sin fina väghållning behöver den putsas en hel del för riktigt tävlingsbruk. De krafter som bilen utsätts för på en racerbana är något helt annat än man någonsin kan (och bör) uppleva på vanlig väg.
Steg 1 är en sats med riktiga stötdämpare och racingfjädrar. Det vanliga start-kittet (som fungerar bra) brukar vara gula justerbara Koni-dämpare. Något som även jag började med. Till säsongen 2007 fick de dock lämna plats för en sats från amerikanska Megan Racing. Främsta skälet till bytet var att kunna använda riktiga racingfjädrar av s.k 2,5″ typ. Detta för att kunna köra med hårdare fjädrar än vad de gula Konidämparna klarade av. De fjäderkonstanter jag kört med under 2007 har varit 120 Nm/mm alt 100 Nm/mm (fram) samt 80 Nm/mm alt 60 Nm/mm (bak). Har alltså använt mig av dubbla uppsättningar fjädrar. Bara för att vara riktigt övertydlig. Fjäderns hårdhet är konstant och alltså inte justerbar. Däremot är dämparkraften i stötdämparen ofta justerbar på en racingdämpare. Har sett ibland på olika forum att det skrivs om ”justerbara fjädrar” vilket alltså är en missuppfattning.
Går vi sedan över till själva stötdämparen så har den lite olika justeringsmöjligheter som jag var inne på. Dels kan man justera bilens markfrigång (ridehight) genom att flytta den nedre fjädertallriken upp eller ned på dämparkroppen. Sedan kan dämparens hårdhet i den s.k. lågfartsdämpningen justeras. Lågfartsdämpningen (re-bound) kan enklast beskrivas som hur hastigt dämparen komprimeras eller fjädrar ut vid kurvtagning (krängning, roll). Det har alltså inget med bilens fart att göra. Mer avancerade dämpare brukar även ha 2-vägs justering där man även kan justera högfartsdämpning (bump). d.v.s hur dämparen hanterar gupp och ojämheter i banan. Megan Racing dämparen kan endast justera re-bound alltså. Det kan göras i 32 steg. Enkelt uttryckt så ger en hårdare dämparinställning mindre grepp och mindre roll (krängning). Mjukare dämpare ger då mer grepp men även mer roll. Det gör att man ganska enkelt kan få till den balans man vill ha mellan över- respektive understyrning i kurvorna.
Steg 2 blir att byta ut bilens standard bromsbelägg mot tåligare belägg. Vid ett varv på Knutstorp (2 km) gör man t.ex. fyra riktigt hårda inbromsningar varav 2 är från farter över 130 km/h. Det gör att skivor och belägg blir rejält varma vilket får standardbeläggen att smälta helt enkelt. Ett racingbelägg är gjort för att tåla betydligt högre temperatur. Annars fungerar skivorna förvånansvärt bra. Fr.o.m -94:ans årsmodell (1,8 liters motorn) kom även något större skivor vilket hjälper till en del. Något som dock måste bytas är även bromsväskan. Även här bör man välja en bromsvätska avsedd för racing som har en högre kokpunkt jämfört med original. I mitt fall har jag kört med EBC greenstuff belägg under både 2006 och 2007. Får väl anses som ekonomivarianten. Lite gränsfall när det gäller temperaturtålighet. Även bettet kan bli bättre med bättre (=dyrare) belägg. Har även testat EBC Red Stuff. De hade en bra bett men en usel livslängd. De höll knappt 2 racedagar vilket inte är mer än ca 12 mils hårdkörning. Inget jag rekomenderar alltså. Bromsvätskan jag kört med är ATE Super Blue Racing.
Steg 3 i väghållningsuppgraderingen får bli styvare krängningshämare. Det är framför allt den främre krängningshämmaren som gör nytta. Bak har jag faktiskt kört helt utan krängningshämmare vissa race med gott resultat. Speciellt om man har en bakaxel utan diffbroms är fördelen att tillåta att innerhjulet fjädrar ut och kan få mer grepp. Kan annars vara ett problem i tvära kurvor att innerhjulet lätt spinner loss och man tappar fart ut ur kurvan. Den främre krängningshämmaren gör dock ett bra jobb och minskar bilens krängning (roll) avsevärt. Den sats jag använder är från Jackson Racing och är justerbar. Fram i två olika lägen samt bak i tre olika lägen.
Slutligen behövs en uppsättning riktiga däck avsedda för bankörning/racing. De däck som används i Roadsport är ett s.k. R-däck. Enkelt uttryckt kan man säga att det rör sig om ett rent racingdäck med lite mönster i. Då Roadsportklassen är för gatregistrerade sportvagnar så skall man även använda mönstrade däck. Jämfört med ett vanligt däck så klarar R-däcket bankörning mycket bättre. Precis som ett racingdäck så blir greppet bättre när det väl kommer upp i temperatur. Vanligt en varm sommardag är att temperaturen ligger på mellan 55-70 grader i däcksytan efter ett körpass. Ett standarddäck har då tappat det mesta av fästet då ytan smälter vid så höga temperaturer.
Till vänster syns ett Toyo R888 R-däck i storleken 205/50 R15 jämfört med ett originaldäck i storlek 185/60 R14 till höger.
Toyodäcken har blivit något av min favorit då det ger bra grepp och hyfsad ekonomi på köpet.
Det var lite om vad som kan anses vara ett starter-kit till en race Miata.